Trafik 2013
Helgen 30 november - 1 december kördes den första av två tomtetågshelger. Tomtetågen är ett återkommande arrangemang som är mycket populärt bland besökarna. Besökarna åker en tur till Gimarp i de kaminuppvärmda personvagnarna. I Gimarp kan man träffa tomten om man vill, äta korv och lussekatter och ha det trevligt innan tåget åker tillbaka till Ohs.
Tomtetåget passerar Krokliden på väg mot Gimarp.
Tåget passerar hagen innan Elgaryds hållplats.
Ånglok behöver fylla på vatten med jämna mellanrum. Här tar Tyska loket vatten ur Sandbäcken som ligger mellan Impregneringen och Ohs Bruks station.
Samma vattentagning sedd från andra hållet.
 
Den 19 oktober hade föreningen höstmöte. Precis som förra året gjordes en medlemsresa till möteslokalen. I år gick resan till Gimarpsby och därefter fotvandring till missionshuset i Gimarp. Efter ett par timmars möte gick resan sedan hemåt mot Ohs. Tåget bestod av lok 30, vagn 3 och 5. Protokoll från mötet kommer i framtiden att kunna läsas på medlemssidan.
Tåget i väntan på avgång.
Hagen i Elgaryd sett från tåget.
Mötesdeltagarna på väg till missionshuset. Huset ligger alldeles bakom fotografens rygg. Hållplatsen Gimarpsby ligger vid vägkorsningen som syns strax ovanför mitten av bilden.
Missionshuset i skymningen.
 

Nu kan man åka tåg med plastkort
Tekniken går framåt även i Ohs, nu kan man betala med kort. Våra betalkortsterminaler är installerade och allt fungerar bra.
Och inte nog med det, regnet har kommit vilket gör det lättare att köra med ånglok då man inte behöver oroa sig för bränder.

Kortterminal i kaféet, finns även en i stationen för biljettförsäljning
Kolning i Ohs
Gimarp
Vy från första vagnen
Även resenärer skriver om oss i sociala nätverk, här en bloggare som gjort ett besök i Ohs
Svenskabanor.blogg.se
Sommartrafik med motorlok

Räddningstjänstens brandriskkartor är flitigt besökta för att planera trafiken på Ohsabanan. Nu är det inte frågan om vi ska köra brandbevakning efter ångloken utan snarare om vi ska köra ånglok. Arbetet med att göra loken så gnistfria som möjligt har förstås hjälpt mycket men från skorstenen kommer det alltid gnistor och torrt gräs kräver ingen stor gnista för att en brand ska vara ett faktum. Ångloken har därför ersatts med motorlok i vissa tåg och även vissa dagar.

Huvudsaklig dragkraft när det körs med motorlok är lok nr 6 Ohs. Detta lok har en lång historia att berätta, loket byggdes av Motala Verkstad (nr 148) som ånglok och levererades 1894 till NAEJ (Nättraby-Alnaryd-Eringsboda Järnväg) som lok nr 2. 1937 byggde Kalmar Verkstad om loket till motorlok och loket insattes i all trafik på NAEJ och blev därigenom det enda motorlok som framfört persontåg i allmän trafik på en svensk 600 mm bana. Under 1945 upphörde all järnvägstrafik på NAEJ och loket såldes till KLJ (Kosta-Lessebo-Järnväg) som nedlades 1948 och loket såldes vidare till Ohs Bruks AB där järnvägstrafiken nedlades1967. 1970 bildades
Ohs Bruks Museijärnväg som övertog loket som idag är den huvudsakliga dragkraften när vi kör motorlok.
Bild från Motala Industrimuseum, ett leveransfoto på Nättrabybanans (Nättraby-Alnaryd-Eringsboda Järnväg, NAEJ) lok nr 1, systerloket till NAEJ nr 2.
Lok nr 6 framme i Gimarp

Stensjön
Bor i väntan på hemresa

Det beslutades att köra motorlok till Bor och ånglok de kortare turerna till Gimarp på eftermiddagen vilket medförde en livligare växling i Ohs än normalt.

Dagens brandbevakningsfordon

Bangårdsfesten i Bor
2013

Årets sommartrafik började med en bangårdsfest i Bor där vi tillsammans med Bors föreningsliv hade aktiviteter för hela familjen. Ohsabanan körde hela tio tåg upp för backarna till Sjövägen som är den första hållplatsen från Bor Norra, ca 2 km. Emsfors och Tyska loket turades om att köra så lokpersonalen kunde få lite rast mellan turerna och så besökarna kunde få se hur ett ånglok ser ut.
Här fanns också marknad med diverse varor, grillad korv och våfflor. Man kunde också skjuta luftgevär och prova Räddningstjänstens brandspruta. Voxtorpshembygdsförening hade fotoutställning med bilder från förr och man kunde få många historier berättade. Kaféet i SJ:s gamla stationshus hade också öppet och här kunde man också få en ansiktsmålning. Dagen bjöd på både solsken och skurar men trots ett något blött väder var dagen välbesökt.
Tack alla ni som besökte oss.

Luftgevärsskytte

Många ville se närmre på ångloken när de tog vatten

Ohsabanan hade souvenirförsäljning i godsfinkan

Stinsen i Bor Norra

Eldaren i Emsfors är en så kallad eldarelev och gjorde sin första dag som eldare. Här ska injektorn igång för att ta in en skvätt vatten i pannan.

Räddningstjänsten var också på besök och kunde visa upp sin moderna utrustning

Här med en vattenkanon

Skojar bara, så här ska det se ut

Barnen gillade förstås att få prova

Kaféet i stationshuset håller öppet

Eldaren behövde få den där rätta känslan och med en viss ”uppmuntran” skulle därför en liten ansiktsjustering göras
Det tar sig, man kan redan känna hettan

Nu har vi den rätta inställningen

Knappt man vågade stå i hytten

Flickornas favorit

Tyska loket väntar på avgång

Dagen börjar lida mot sitt slut och nu är det snart dags att åka hem.
Loken skall askas ur och köras i stall och ansikten skall vaskas
 

Transportstyrelsen har besökt Ohsabanan

Transportstyrelsen besökte Ohsabanan 19-20 juni och gjorde en revision av vårt säkerhetssystem. Vi fick mycket gott betyg av inspektörerna för hur vi sköter säkerhetsarbetets olika delar. På några punkter kommer vi att få göra vissa kompletteringar av föreskrifter och rutiner, men det system vi byggde upp efter senaste revisionen och under de följande åren har förfinats, ansågs mycket bra och kommer fortsatt att gälla.

 
Tidningsnotis
Under järnvägarnas alla år har det naturligtvis inträffat en del olyckor. För en tid sedan fick vi nedanstående skrift per mail som var lite kul då den föralldel inte har just med Ohsabanan att göra men dock normalspårsstationen i Bor som Ohsabanan ansluter till och där man engång i tiden hade omlastning av brukets produkter.
 

Ur Smålandsposten N:o 144 Tisdagen den 10 September 1935.
Tåg i gång utan lok-personal.
En äventyrlig färd på Borås – Alvesta järnväg.

Tåget gav sig iväg, då lokpersonalen skulle avkoppla varmgången vagn.

Passagerarna på nedgående eftermiddagståget i söndags på linjen Borås – Alvesta fingo vara med om en upplevelse, som några ögonblick blev mycket uppskakande för dem, men som i verkligheten icke innebar någon större fara. När tåget hade kommit till Bors station, skulle lokpersonalen se till tågsättets sista vagn, som hade gått varm. Man beslöt att koppla av vagnen. Medan konduktören gick mellan sista och nästsista vagnen för att verkställa en del av kopplingen, sysslade förare och eldare med avkopplingen av vacuum-bromsens ledning. Det var ej deras skyldighet, men de hade gjort det i ren tjänstvillighet. I samma ögonblick som man bröt ledningen, slogos givetvis tågets bromsar från. Då föraren av någon anledning icke hade strypt ångan på tågets lokomotiv tillräckligt utan sådan fanns kvar magasinerad i visst mått i maskinen, gav sig tåget iväg på egen hand, så snart bromsarna släppte. Detta gick så hastigt, att varken eldare eller förare hunno fram till loket – föraren snavade förresten och föll omkull. I en penibel situation kom konduktören, som befann sig mellan de två vagnarna. Han sprang med ett stycke men lyckades sedan genom en skicklig manöver lägga sig raklång mellan spåren, så att vagnen gick över honom utan att skada. Tåget rullade iväg med den varmgångna vagnen!

På tåget hade städerskan genast upptäckt, att tåget kommit i gång utan personal på loket. Medan hastigheten ökade mer och mer och passagerarna började bli gripna av panik, drog man i nödbromsen, men denna fungerade naturligtvis icke, då ledningen var bruten. Då beslöto två passagerare att själva söka stoppa tåget. Det mötte inga oöverstigliga hinder att komma fram till loket. Godsfinkan mellan passagerarvagnarna och tendern var genomgående, lämmar kunde utläggas mellan vagnarna, och över tendern fanns en brygga. De två männen, brevbärare Sjölander, Värnamo, och järnvägsarbetare Persson från Smålands Rydaholm, lyckades också uppnå loket mycket snabbt, och hr Persson, som kände till, huru maskineriet fungerade, slog genast ifrån ångan, varefter tåget stannade och passagerarna drogo en lättnandens suck. Man hade åkt c:a 3 kilometer utan lokpersonal.Från Bors station utgick under tiden en dressin efter de bortspringande lokmännen, men dessa hunno fram till tåget före dressinen. De hade presterat en verklig maratonlöpning. Förskräckelsen hade gett dem jättekrafter, och man såg av fotavtrycken på banvallen att de gjort 3-metershopp framåt. Tågsättet backades sakta tillbaka till Bor. Man körde sakta, men ändå rök det friskt från den skadade vagnens lager.

Någon katastrof hade dock knappast kunnat inträffa, även om tåget icke hade stoppats, förklarar men på sakkunnigt järnvägsmannahåll. Den ånga, som fanns kvar i maskinen, när tåget började rulla, hade icke räckt till mer än högst en kilometer till, säger man. En uppgift, att tåget hade kommit upp i en hastighet av 120 km., är oriktig; högsta hastig-heten torde ha varit c:a 80 kilometer. Under sådana förhållanden hade det icke varit någon risk att passera den S-kurva, inför vilket tåget hejdades.

Ledningen för Borås – Alvesta järnväg yttrar själv i en kommuniké om denna sak:
”Ehuru missödet i och för sig är beklagligt, hade det ej kunnat få några vidare följder. Det obemannade tåget gick från Bor station på ordinarie tid och var väntat på stationerna, vilkas personal såväl som grindbevakningen voro på sin post. Stationerna voro dessutom genom tågledningen varskodda om att lokpersonalen ej var med. Under alla förhållanden hade tåget emellertid utan ny påeldning ej kunnat taga sig fram till nästa station”. Ledningen säger, att tåget stannades efter att på fyra minuter ha tillryggalagt cirka 3 km., vadan det haft en medelhastighet av omkring 45 km. – Jag har aldrig under min 33-åriga järnvägsmannabana sett ett tåg starta med sådan hastighet som detta, förklarar stationsinspektor O. Arrhenius i Bor. Min första tanke, när tåget for iväg, var den: Vad menar lokföraren! Men så fick jag se eldaren stå kvar på bangården, och ögonblicket därpå upplyste man mig om att lokföraren även blivit kvar. Det var kusliga sekunder innan vi fingo klart för oss, att olyckan blivit avvärjd, försäkrar hr Arrhenius.

Även om färden sålunda näppeligen kunde ha fått någon katastrofal utgång, var det naturligt, att passagerarna voro högeligen oroliga, så länge den varade och livligt hyllade man de män, som oförväget hade givit sig åstad att söka stoppa tåget. Med tåget medföljde ett 40-tal Växjö-seminarister, som varit på västkustresa, och när hr Persson lämnade tåget i Smålands Rydaholm, blev han avtackad av dessa med en sångarhyllning och hurrarop.

Texten hämtad ur nämnda tidning och nedtecknad i april 2012 av
Anders Ring, Vislanda.